Det här kan jag relatera till, fast i mitt fall är det faktiskt inte så mycket på nätterna som örat jobbar, jag sover rätt så djupt och ofta får W ligga och knorra en stund innan jag inser att han vill ha min uppmärksamhet... Och när jag vet att G har honom ska vi inte tala om, då kan de hålla på och härja bäst de vill utan att jag vaknar! Däremot har jag blivit otroligt känslig för höga ljud, typ folk på stan, bussar och spårvagnar, och faktiskt musik. Vi brukar alltid spela musik hemma men nu tycker jag att allting över knappt hörbart är alldeles för högt för lillkillen och blir väldigt lätt irriterad över att det "väsnas". Så när vi är ensamma är det tyst (möjligen har tv:n stått på i bakgrunden under OS). Kanske fånigt, men jag vet inte riktigt hur känslig hörseln är på så små, eller hur mycket de tar in. Själv hör jag ju knappt musiken eftersom jag är så van vid att den finns där och kan koppla bort, men det kan nog inte små bebisar? Han kanske blir överstimulerad!
Antal besökare:
Idag:
Senast lyssnat på
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
2 kommentarer:
Ja det är märkligt hur man kan ändra sig och plötsligt bli känsligare för ljud. Men tänk också på (som en kompis sa till mig) "att det är bebisen som flyttar in till ER, inte tvärtom", alltså om ni brukar spela hög musik fortsätt med det, bebisen får vänja sig. Fast nu var det i och för sig DU som tyckte att det väsnades.
Jag kan inte låta bli att fnissa lite.. jag som knappt hör att det är musik på hemma. Men jag får hela tiden höra "kan du inte sänka lite?". Så det är väl jag som är ljud boven :)
Skicka en kommentar