Jag har aldrig varit typen som gått och fantiserat om det perfekta bröllopet och den perfekta klänningen sen barnsben. De som känner mig vet att jag inte är särskilt intresserad av mode och att jag tycker riktigt illa om att shoppa. Jag har gärna på mig snygga kläder, men skulle helst vilja att nån annan bara tog fram dem åt mig så jag slapp försöka hitta dem själv. Antagligen vore jag den perfekta kunden för en personal shopper, om jag bara inte var så jäkla snål! :)
Därför har jag mest bävat inför uppgiften att försöka hitta en brudklänning. Innan jag började leta var jag övertygad om jag ville ha nåt enkelt utan krusiduller, absolut inget släp eller stor kjol och kanske inte ens så lång att den når till golvet. I lördags tog jag med mig väninnan Å (som redan är gift) för att ta tjuren vid hornen och börja den svåra jakten. Döm om min förvåning när jag insåg hur vansinnigt SNYGG man blir i en brudklänning! Och att det helt plötsligt uppenbarade sig både släp och långa, vida kjolar med diverse utsmyckningar!
Egentligen hade det räckt att gå till det första stället vi besökte. Den sista klänningen jag provade där måste ha varit sydd för mig allena, den bara hängde där och väntade på att jag skulle hitta den. Vi pratar om en klänning som trollade fram kurvor jag inte visste att jag hade (JAG, KURVOR??) och ett ha-begär jag aldrig upplevt maken till :) Men man ska ju alltid kolla utbudet så det fick bli en vända till i måndags samt en tur med mamma idag. Och nej, klänningen på bilden är INTE den jag till slut valde (såklart). Men den kom på god andraplats! Som mamma sa, den var otroligt snygg på den också, men delvis bara för att man blev så förvånad över att jag kunde ha en klänning med spets! Efter att ha gått tillbaka till första stället och provat "min" klänning igen var det liksom inget snack om saken. Så var det avklarat, var det inte svårare än så?!
Jakten på den perfekta klänningen
11 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Senast lyssnat på

0 kommentarer:
Skicka en kommentar