Jag blir sällan upprörd över saker jag läser i tidningen. Men när G-P i morse hade förstasidesnyheten "Mammor följer inte amingsråd - barn i Västra Götaland ammas kortast tid i landet" blev jag riktigt förbannad! Tydligen är det bara ca ett barn av tio här som "helammas" till 6 månaders ålder. Det verkar dock inte vara så konstigt eftersom det av artikeln framgår att om man gett smakportioner så räknas barnet inte längre som helammat. Alltså, SMAKportioner är väl knappast något som bebisen blir mätt av, de ska ju inte ens ges när han/hon är hungrig?! Nu har jag iofs inte börjat än (till helgen är det dags hade jag tänkt) men det är ju rådet man får på BVC, vilket väl var en av "nyheterna" i artikeln. Och även om man ger ersättning nån gång ibland för att barnet inte är riktigt nöjt, så kan väl det ändå inte ses som att man slutat helamma..
Det är väl upp till var och en hur mycket och länge man vill amma sitt barn! I en liten notis i artikeln framgår det att amningsfrekvensen i Sverige ändå är mycket hög jämfört med andra länder. Så vad är egentligen problemet? Jag har aldrig tvekat om att amma W, men jag kan verkligen förstå att de som inte vill eller kan amma alls eller bara delvis känner dåligt samvete med den syn som samhället har i frågan. Den här typen av "nyheter" gör ju inte precis saken bättre.
När man dessutom i samma tidning har ett ledarinlägg med titeln "Förgrymmat vinklat, SVT!" där man klagar på Dokument Inifråns reportage om nya föräldrautbildningar, plus ett reportage om hur man försonas med sitt dåliga samvete, då tycker jag att det rimmar riktigt illa..
Läs hela artikeln här (inkl kommentarer, det var visst fler än jag som reagerade!)
Ser rött
11 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Senast lyssnat på
Inlägg
1 kommentarer:
Ja, oj! Jag har inte personligen fått några kommentarer om vare sig det ena eller det andra, men det tycks ju en hel del om amning och latte-mammor i media och på andra ställen. Jag tänker ju också att jag helammar lilla T även om hon nu får smakportioner. Det är ju inte förrän hon är ett halvår som man ska börja ersätta ett mål mjölk med ett mål annan mat. Och de gånger jag pumpar ur och lämnar liltjejen med sin pappa har jag inte ett dugg dåligt samvete för. De får en mysig stund tillsammans och jag kommer tillbaka från min "paus" en mycket gladare person som orkar några vaknätter till. Det är så himla taskigt att skuldbelägga för allt. Vi får stå på oss. Snart är väl den "gamla skolan" borta och det blir självklart att varje familj hittar de som fungerar bäst för dem.
Skicka en kommentar